Kategoriarkiv: Blogg

Grisens år 2019

I dag (2019-02-04) klockan 17.00 svensk tid skiftade det kinesiska året från Hundens år till Grisens år.

Nyårsgalan visades som vanligt på den kinesiska statliga televisionen CCTV. Galan startade klockan 13.00 svensk tid och höll på i cirka fyra timmar och fyrtiofem minuter.

Guò​nián hǎo 过年好!
Chūn​jié kuài​lè 春节快乐!
Gott nytt Grisens år!

Nattmarknaderna i Taiwan

En av de intressantaste upplevelserna i Taiwan är nattmarknaderna som öppnar runt klockan 18, och i synnerhet att prova den billiga, och ofta goda, maten som säljs där.

Själv besökte jag nattmarknaderna Ningxia (Taipei), Fengjia (Taizhong), Liuhe (Kaohsiung) och Ruifeng (Kaohsiung).

Níng​xià​ 寧夏 (Taipei)

Av alla nattmarknader jag besökte hade Ningxia den bästa och godaste maten. Samtidigt var detta den minsta nattmarknaden som jag besökte i Taiwan.

Féngjiǎ 逢甲 (Taizhong)

Fengjia är ett universitetsområde i Taizhong. Officiellt verkar nattmarknaden kallas Fengjias internationella turistnattmarknad (Féngjiǎ guó​jì guān​guāng yè​shì 逢甲國際觀光夜市).

Man hittar den längs Wenhuavägen (Wénhuálù 文華路) som ligger precis invid universitetet.

Här fanns mycket kött att köpa …


… och sockerglaserad frukt.

Liù​hé 六合 (Kaohsiung)

På Liuhevägen (Liù​hélù 六合路) hålls en nattmarknad som bär det officiella namnet Liuhes turistnattmarknad (Liù​hé guān​guāng yè​shì 六合觀光夜市).

Från Kaohsiungs tågstation går man fem minuter söderut längs Zhongshanvägen (Zhōng​shān​lù 中山路) för att hitta dit.

Här såldes tofu som kallades ”stinkande
pommes frites” (chòu shǔ​tiáo 臭薯條).

Ruìfēng 瑞丰 (Kaohsiung)

Ruifengs nattmarknad ligger en bit norr om tågstationen och är utformad som ett kvarter med smala gångar mellan gatuköken och butikerna. Lätt att hitta dit om man tog tunnelbanan till Kaohsiung arena (Gāoxióng jùdàn 高雄巨蛋).

Till vänster såldes anka från Tungshan.

Det var mycket folk och väldigt trångt i gångarna på denna marknad. Därför gick jag helst till konkurrenten på Liuhevägen när jag var i Kaohsiung.

Läs mer om maten jag provade på Taiwans nattmarknader.

Resa till Taiwan

Detta är en reseguide som innehåller tips och information som kryddats med lite svårigheter, roligheter, erfarenheter och annat jag har upplevt i Taiwan.

Så varför ska man resa till Taiwan?

  • Maten: intressant att prova ny mat – stinkande tofu, jiaozi, baozi med mera – som är både billig och god. Och glöm inte att prova sushin!
  • Bra kommunikationer: lätt att ta sig runt i Taiwan med hjälp av höghastighetståg, vanligt tåg och buss. Det går dock inga direktflyg från Sverige till Taiwan.
  • Folket: mycket vänliga och hjälpsamma. Cirka 35 procent av taiwaneserna är buddhister.
  • Nattmarknaderna: öppnar ca klockan 18 och där säljs billig mat, kläder och andra prylar som lockar många besökare.
  • Teet: äkta taiwanesiskt te ska man förstås också prova. I synnerhet Taiwans välkända och utsökta oolongteer som Ā​lǐ​shān wū​lóng​chá 阿里山烏龍茶, Dòngdǐng wū​lóng​chá 凍頂烏龍茶 och Tiě​guān​yīn wū​lóng​chá 鐵觀音烏龍茶.
  • Språket: kul att åka till Taiwan om man kan kinesiska och får möjlighet att öva språket, det taiwaneserna kallar guó​yǔ 國語 (nationella språket), vilket i stort sätt är samma sak som vanlig kinesiska eller mandarin. Några små skillnader finns dock. Till exempel har jag lärt mig att sopor/skräp 垃圾 heter lèsè (Taiwan) istället för lā​jī (Fastlandskina). Och en Big Mac heter Dàmài​kè 大麥克 (Taiwan) istället för Jù​wú​bà 巨无霸 (Fastlandskina).
  • Naturen: I Taiwan finns höga berg, vacker natur och fina stränder.
  • Buddhismen: det finns mängder av buddhisttempel i Taiwan, framför allt i Taiwans äldsta stad Tainan. I Kaohsiung finns också ett Buddhamuseum.
  • Billiga vandrarhem och hotell: de ställen jag bodde på kostade i genomsnitt 300 kronor per natt. Det var dock ganska stor skillnad på standarden.

Det som är mindre bra med Taiwan är mycket trafik i storstäderna som ger en dålig luftkvalitet. Och vad jag har förstått använder Taiwan dessutom mycket kolkraft vilket ytterligare försämrar luften.


Kul att hitta traditionella tekoppar med
lock (gài​wǎn 蓋碗) i en butik.

Taiwan kändes också ganska amerikaniserat. Jag hade gärna sett lite mer traditionella och billiga grejer i butikerna. Man åker ju inte gärna till Taiwan för att köpa samma varumärken som redan finns i Sverige.

Polisbilarna såg nästan ut som hämtade
ur en amerikansk 1970-talsfilm.

Det såldes alltså mest amerikanska, och ganska dyra, märken i klädbutikerna. Man fick därför leta länge för att hitta billiga kläder. Till slut lyckades jag hitta två tröjor för 30 kronor styck i Kaohsiung som jag köpte.


Bra att ta med en adapter typ a (ojordad).
Taiwan har samma uttag som USA.

Vidare så fanns det gott om amerikanska matställen som McDonalds, 7-Eleven, Starbucks, KFC med mera i Taiwan. Kanske bekvämt och tryggt att handla mat som man känner igen, men också tråkigt att köpa amerikansk snabbmat när man har rest ända till Taiwan.


Gula taxibilar som i New York.

Ät istället på lokala taiwanesiska restauranger, och testa också gatuköken som säljer billig mat på nattmarknaderna. Den maten är så mycket intressantare än det man kan äta hemma.


Billig mat fanns på Taiwans nattmarknader.

Taiwaneserna tycks dessutom föredra kaffe på Starbucks nuförtiden. Så det var onödigt svårt att hitta traditionella tehus där man kunde dricka oolongte. Jag hittade dock ett tehus i Tainan och ytterligare några uppe bland bergen i Maokong (Taipei).

Det är dock trevligt att Taiwan fortfarande använder traditionella skrivtecken, samt att de läser böcker bakifrån, dvs börjar på sista sidan och läser uppifrån-och-ner och höger-till-vänster.


”Mannen som sökte sin skugga”
(以眼還眼的女孩) av
David Lagercrantz.


Traditionella skrivtecken i en bok från Taiwan.

Kan man betala med kort i Taiwan?

Ja, man kan betala med kort (shuā​kǎ 刷卡) nästan överallt i Taiwan. Och när man inte kan betala med kort finns nästan alltid en uttagsautomat i närheten. Åtminstone i de större städerna.

Skulle man inte lyckas hitta någon bankomat någonstans är det bara att fråga efter en ATM. Denna engelska förkortning förstår alla taiwaneser.

Innan man reser bör man dessutom kolla betalkortet/kreditkortet kan användas utomlands utan extra avgifter vid köp samt uttag i bankomat. Kolla annars med någon bank som har bra villkor så man slipper onödiga växlingsavgifter och uttagsavgifter, till exempel Skandia eller Ica.

Kolla också att kortet inte är spärrat för köp i Asien. Jag vet till exempel att man måste ta bort spärren på Skandias Visakort för att kortet ska fungera utomlands, men på Coops Mastercard behöver man inte göra det.

Själv använde jag ett debetkort från Skandia och ett kreditkort från Coop när jag var i Taiwan. Det var bra att ha två betalkort med sig på resan i fall det ena skulle gå sönder eller försvinna.

Det blir dessutom billigare att använda kortet på semestern istället för att växla pengar på Forex eller annan bank innan man reser.

Smör och kokosolja

För den som äter ketogen kost, eller LCHF, kan jag berätta att det används mycket matolja i Taiwan. Så det var ganska svårt att få tag på mättat fett i form av smör. Ofta fanns det bara små och ganska dyra förpackningar med importerat smör från Nya Zeeland eller Europa.

Smör i livsmedelsbutik. Pris: 85 TWD (25 SEK).

Då var det var lättare att få tag på kokosolja i matbutikerna, men den var också ganska dyr. Den var inte heller lika bra som i Sverige tycker jag.

Bilden ovan visar en obehandlad och ekologisk kokosolja jag köpte i Taiwan. Märket hette Agrilife. Den innehöll dock någon typ av sötsliskig smaksättning, men i övrigt tyckte jag den var ganska bra. Detta var också den billigaste kokosoljan jag hittade. Priset var 390 TWD (117 SEK) för 750 ml.

Resa runt i Taiwan

Det är billigt och relativt enkelt att resa runt i Taiwan med lokaltrafiken, bussar, tunnelbana, cykel med mera. En fördel är det förstås om man kan lite kinesiska. För ibland finns det bara tidtabeller på kinesiska, men oftast finns destinationerna översätta till engelska också.

Oftast står destinationer och vägnamn
på både kinesiska och engelska i Taiwan.

Här kommer några prisexempel och tips från min Taiwanresa i december 2018. Jag har räknat på växelkursen 1 TWD = 0,30 SEK. Taiwandollar kan också förkortas NT$.

Det är alltså billigt att resa runt i Taiwan, men förutom när det gäller höghastighetståget (Gāotiě 高鐵) som kopplar samman städerna i väster, det vill säga från Taipei (Táiběi 臺北) i norr och ner till Zuoying (Zuǒyíng 左營) i söder. Slutstationen Zuoying ligger för övrigt i den norra delen av Kaohsiung (Gāoxióng 高雄).

Om man däremot skulle ta lokaltåget heter ovan nämnda station istället Xin Zuoying (Xīn Zuǒyíng 新左營). Detta för att inte förväxlas med en annan lokal station som heter Zuoying och ligger i närheten. Kan vara bra att veta om man vill ta lokaltåget mellan Kaohsiung och Xin Zuoying. Något jag själv gjorde flera gånger och lyckades hamna på fel station vid ett tillfälle.


När en taxi är ledig står det ”tom bil”
(kōng chē 空車) i fönstret.

Sträckan Taipei–Zuoying kostade 1490 TWD (447 SEK) med snabbtåget, och det kom upp i en hastighet på ca 295 km/timme som mest.

Stationerna för höghastighetståget ligger ofta lite utanför stadskärnan och inte på samma ställe som den vanliga tågstationen, men det finns anslutande lokala tåg som man kan ta in till centrum. Mycket bättre att ta lokaltåget än lokalbussen på dessa sträckor upptäckte jag. Kostade ungefär lika mycket.

Jag tog helst höghastighetståget när jag åkte lite längre sträckor. För det var både bekvämt och fungerade smidigt. Höghastighetståget tog jag på sträckorna Taipei–Taizhong–Zuoying–Taipei.

Taiwans snabbtåg heter Gāo​tiě​ 高鐵. På engelska
brukar det kallas High Speed Rail (HSR).

Tunnelbanor (sk MRT) finns enbart i de två storstäderna Taipei och Kaohsiung. Normalt kostar en resa 15–35 TWD (4,50–10,50 SEK) beroende på hur långt man ska åka.

Mycket folk på Kaohsiungs tunnelbana en lördagkväll.

Biljett till tunnelbanan.

På lokalbussarna i Taipei och Taizhong (Táizhōng 臺中) betalade jag ca 20–30 TWD (6–9 SEK) för en enkel resa. Man bör ha med sig jämna pengar som läggs i en låda vid påstigning.

Dessutom åkte jag långfärdsbuss från Xin Zuoying till Kenting (Kěndīng 墾丁) allra längst ner i söder, vilket kostade 600 TWD (180 SEK) för en tur-och-retur-biljett (shuāng​chéng​piào 雙程票). Annars hade en enkel resa kostat 411 TWD (123 SEK). Kvittot man får vid påstigning ska visas upp för chauffören när man stiger av bussen.

Jag åkte också lokaltåget mellan Kaohsiung och Xin Zuoying och det kostade vanligtvis 15 TWD (4,50 SEK). Om man inte tog expresståget för 23 TWD (7 SEK) vill säga.


Expresstågbiljett för sträckan Kaohsiung–Xin Zuoying.

I storstäderna finns dessutom cyklar som kan hyras billigt med betalkort. När jag hyrde en cykel i Xin Zuoying och cyklade runt Lotusdammen (Liánchízé 蓮池澤) tog det kanske 30 minuter och kostade bara 5 TWD (1,50 SEK).

Ibland kan det vara lite struligt med bussarna för normalt står tidtabellerna enbart på kinesiska och kan vara lite svårtolkade. Jag tog till exempel Kentings Expressbuss nummer 9189 till Kenting som ligger längst ner i södra Taiwan. Men som kanske syns på bilden finns inte ens Kenting (Kěndīng 墾丁) med som hållplats på busstidtabellen. Då är det svårt att veta vart man ska stiga av.

Läs vidare på sidan om hjälpsamma taiwaneser.

Mobiltelefon och karta

Framför allt tyckte jag det var svårt att hitta i Taiwan utan mobiltelefon och karta när solen gått ner. Därför kan det vara bra att köpa ett taiwanesiskt SIM-kort eller ha en karta med sig. Eller i alla fall ha en kompass på kvällarna när man inte kan navigera med hjälp av solen.

Mobiloperatörer och SIM-kort

I Taiwan finns tre mobiloperatörer: Taiwan Mobile, Chunghwa Telecom och FarEasTone. Jag hittade en FarEasTone-butik i Taizhong och gick in och frågade vad ett förbetalt SIM-kort (yù​fùkǎ 預付卡) skulle kosta.

FarEasTone ville ha 550 TWD (165 SEK) för SIM-kortet och då ingick fem dagars obegränsad tillgång till internet. Sedan kunde man fylla på 1,2 GB surf för 180 TWD (54 SEK). Det ingick också samtal och SMS, men detta var jag inte intresserad av så jag frågade inte hur mycket.

För övrigt tycker jag det var väldigt svårt att hitta mobiloperatörernas butiker i Taiwan. Under mina två veckor i Taiwan hittade jag bara två butiker med FarEasTone. På väg ut från flygplatsen passerade jag också en Chunghwa Telecom. Jag såg överhuvudtaget inga butiker från Taiwan Mobile.

Hjälpsamma taiwaneser

Vid mitt besök i Taiwan tycker jag att folk i allmänhet var mycket vänliga och hjälpsamma. För det fanns många taiwaneser som var var villiga att hjälpa en stackars bortkommen utlänning.

När jag åkte buss till Kenting fick jag till exempel hjälp av busschauffören och övriga passagerare utan att ha frågat. När vi började närma oss Kenting utropade plötsligt busschauffören ”那個老外還在嗎?” (Är den där utlänningen fortfarande kvar?). Någon ropade till svar ”” (Kvar).

Några hundra meter senare frågade en av passagerarna mig på engelska vart jag var på väg, och därmed lyckades jag stiga av på Kentingvägen (Kěndīnglù 墾丁路) dit jag skulle.

Lite senare när jag skulle åka tillbaka visade det sig dock att slutstationen Xiaowan (Xiǎowān 小灣) bara låg ca 200–300 meter längre fram. Så jag hade nog hittat fram ändå. Det var ju ändå trevligt att folk engagerade sig för att jag skulle komma av på rätt hållplats.

Taiwaneserna är alltså oftast mycket hjälpsamma om man lyckas se lite vilsen ut. Det hände flera gånger att folk kom fram och hjälpte till med vägbeskrivningar eller hur man använde biljettautomater och liknande.

En taiwanes som stannade för
att hjälpa mig hitta till hotellet.

Oftast var det dock jag som gick fram till folk och frågade om hjälp. Och gjorde man ett försök på kinesiska tordes till och med äldre taiwaneser hjälpa till. Vill man däremot använda engelska är det bättre att fråga folk i tjugoårsåldern om man förväntade sig ett svar. Annars var risken att man fick svar på taiwanesiska/kinesiska, eller att personen gick därifrån eller slog dövörat till.

Maten i Taiwan

Omkring klockan 11–12 är det lunchdags i Taiwan och då börjar restauranger och alla små gatukök att servera lunch. Det finns otroligt många gatukök i Taiwan och matdoften ligger ofta i luften. Men i de större städerna luktar det tyvärr oftast mer av avgaser än mat.

Det är också ungefär kring lunchtid som butiker öppnar för dagen, men vid den tiden står de flesta kläd- och andra butiker tomma på kunder. Ska man ut och fynda kläder och köpa en massa grejer man inte behöver gör man det istället helst på kvällarna när nattmarknaderna har öppnat. Där kan man också prova på en massa nya och intressanta maträtter.

Själv åt jag den mesta maten på kvällarna när nattmarknaderna hade öppnat och fastade på dagarna. Nattmarknaderna öppnade runt klockan 17–18 och höll nog öppet till in på natten. Till ca 01.00 läste jag i en resehandbok, men själv var jag inte uppe på nätterna så jag vet inte.

Jag besökte nattmarknader i några av Taiwans största städer, det vill säga Taipei (Níng​xià yè​shì​ 寧夏夜市), Kaohsiung (Liù​hé yè​shì​ 六合夜市, Ruìfēng yè​shì​ 瑞丰夜市) och Taizhong (Féngjiǎ yè​shì​ 逢甲夜市).

Av ovan nämnda nattmarknader tycker jag att Ningxia i Taipei hade den klart godaste och fräschaste maten!

Här kommer en  några korta recensioner av mat jag har provade i Taiwan. Ordet fàn 飯 som ibland dyker upp i rubrikerna betyder måltid, maträtt eller kokt ris. En måltid i Taiwan innehåller ju nästan alltid kokt ris.

Den valutakurs jag har räknat på är 1 TWD = 0,30 SEK. Taiwandollar kan också förkortas NT$.

Först två sötsaker som jag tyckte var riktigt goda.

Hóng​dòubǐng 紅豆餅 (Rödbönskaka)

En kaka gjord av röda bönor med fyllning av choklad. Mycket god! Denna typ av kaka fanns att köpa överallt i Taiwan och med diverse fyllningar, inte enbart choklad. Jag köpte den på Fengjias nattmarknad i Taizhong och betalade 20 TWD (6 SEK).

Dì​guāqiú 地瓜球 (Sötpotatisboll)

Friterade små bollar som serverades i en plastmugg. De smakade sött och var mjuka samt lite krispiga. Gjorda av sötpotatis och dessutom med någon slags söt kräm inuti. På utsidan kryddades de med ostpulver som var lite salt i smaken. Detta gjorde att sötpotatisbollarna smakade både sött och salt. Bra kombination tyckte jag!

Jag köpte en liten portion (xiǎo fèn​ 小份) som kostade 50 TWD (15 SEK) på Fengjias nattmarknad.

Dà​cháng bāo xiǎo​cháng 大腸包小腸 (Korv med riskorv)

Detta var alltså, som namnet avslöjar, en liten korv (xiǎo​cháng 小腸) som paketerats (bāo 包) i en stor korv (dà​cháng 大腸). Den stora ”korven” bestod dock av klibbigt ris, och inte kött som man skulle kunna tro. Och så var det gurka eller något annat grönt som tillbehör. Alltså ungefär som en korv med bröd och bostongurka. Fast med ris istället för bröd.

Denna taiwanesiska anrättning var dock relativt smaklös, tyvärr, men första gången jag provade fanns en påtaglig smak av bränd vitlök. Men det var ju inte bättre precis.

Denna lilla rätt funkar bra vid akut matbrist, men var i övrigt inte någon kulinarisk maträtt värd att nämna egentligen. Men den fanns på alla nattmarknader jag besökte. Så den behövde man inte leta länge efter.

Priset var 50 TWD (15 SEK).

Cuìpí chòu​ dòu​fu 脆皮臭豆腐 (Krispigt friterad stinkande tofu)

En av de bättre stinkande tofu jag provade.
Mycket tack vare det generösa inslaget av
grönt ovanpå.

Den välkända stinkande tofun – en fermenterad massa av sojabönor – luktar som en blandning av fotsvett och vitlök och finns att köpa nästan överallt. Bör definitivt provas om man reser till Taiwan! Den kostar ca 70 TWD (21 SEK).

Lätt att hitta också. För man känner genast doften när man närmar sig ett gatukök som säljer stinkande tofu. Smaken i sig är emellertid ganska harmlös och absolut inte äcklig. Själv åt jag stinkande tofu flera gånger eftersom det ibland var svårt att få i sig protein på annat sätt. För det var ofta ganska snålt med kött i andra rätter jag åt.

Tofun (dòu​fu 豆腐) friterades i olja för att ge den ett knaperstekt hölje. Tofu är ju i sig väldigt mjuk i konsistensen och dessutom relativt smaklös. Därför passade det bra med fritering för att skapa lite tuggmotstånd, samt någon kryddig sås som tillbehör för att ge smak.

En annan variant av stinkande tofu med lite persilja.

Jag valde alltid den starka (辣) såsen till, men det blev ändå inte särskilt starkt. I allmänhet var det inte särskilt mycket tryck i de starka såserna i Taiwan.

Yuánzhī niú​ròu ​miàn 原汁牛肉麵 (Buljong med nötkött och nudlar)

En soppa gjord på nötkött, nudlar och grönsaker som var mycket god. Till detta fick man fylla ett litet fat med en mycket stark (äntligen!) salsasås och någon typ av grönt. Denna rätt innehöll faktiskt mycket kött (äntligen!).

Priset var 79 TWD (24 SEK) och restaurangen hittade jag på Zhongshanvägen (Zhōng​shānlù 中山路) i Kaohsiung nära tågstationen. Restaurangen hade ett specialerbjudande när jag besökte den. Normalt var det därför lite dyrare skulle jag tro.

Stekt fläsk med lök

Jag kommer inte ihåg vad denna rätt kallades på kinesiska när jag beställde den på Ningxias nattmarknad i Taipei. Gott var det i alla fall!

Som framgår av bilden var det stekt griskött med lök. En liten portion (xiǎo fèn​ 小份) kostade 80 TWD (24 SEK).

Bái​ròufàn 白肉饭 (Köttgryta med ris)

Som turist vet man ju ibland inte riktigt vilken typ av maträtt man beställer. Inte heller alltid vilket kött som ingår.

På ett litet gatukök, eller restaurang var det nog egentligen, beställde jag köttgryta med ris och frågade då om köttet. Jag fick enbart veta att det var bairou, vilket efter kontroll i min ordlista ska tolkas som ”fett kött (vanligtvis fläsk)”. Så förmodligen var det griskött.

När jag gick förbi restaurangen puttrade det mycket bra i grytan. Så därför tordes beställa en portion för 25 TWD (7,50 SEK).

För övrigt var jag försiktig med att beställa kötträtter i Taiwan, i synnerhet där köttet inte var nylagat, för att slippa få problem med magen. Så jag hade inga problem med magen överhuvudtaget när jag besökte Taiwan i december 2018. Jag undvek också kranvattnet, men på denna restaurang bjöds det på saft som jag drack lite av.

Damen erbjöd mig dessutom påfyllning i matskålen för ytterligare 10 TWD, men tyckte det blev för dyrt och avböjde. Nej, så var det egentligen inte. Anledningen till att jag avstod var faktiskt för att det var för mycket ris och lite kött. Men billigt och gott var det!

Denna lilla restaurang hittade jag i Kaohsiung vid vägen som går i östvästlig riktning precis söder om Centralparken (Zhōngyāng gōng​yuán 中央公園).

Fó​guāng shuǐjiǎo 佛光水餃 (Foguangs dumplings)

Av det kinesiska namnet framgår att jag åt dessa dumplings (shuǐjiǎo 水餃) när jag besökte Buddhas ljusa berg (Fóguāngshān 佛光山) som ligger i Kaohsiung (Gāo​xióng 高雄). Där ligger nämligen ett Buddhamuseum som var värt ett besök.

Eftersom detta var ett buddhistcenter så serverades det enbart vegetariska maträtter. Priset var 100 TWD (30 SEK) och soja serverades som tillbehör. Helt ok dumplings, men inte mer än så.

Bāo​zi 包子 (Ångbakat bröd med fyllning)

Nära universitetet i stadsdelen Fengjia, Taizhong, hittade jag ett litet ställe som sålde baozi (ångbakat bröd med fyllning). Ägaren stod precis och tillverkade nya baozi när jag gick förbi. Så jag köpte en med fyllning bestående av en liten köttfärsbiff av fläsk (zhū​ròu 豬肉) och lök.

Priset var 18 TWD (5,50 SEK). Mycket gott!

Jag åt dessutom en god och smakrik baozi i Kaohsiungs hamnområde som kostade 45 TWD (13,50 SEK). Den innehöll kött (eller kanske var det korv), svamp och grönsaker.

Jiǎo​zi 餃子 (Pastaknyten med fyllning)

Köpte några pastaknyten, så kallade dumplings, med fläsk inuti på nattmarknaden i Kaohsiung (Liù​hé yè​shì​ 六合夜市). De var faktiskt ganska goda. Synd bara att de inte var riktigt varma.

Niú​ròu yìbāo 牛肉刈包 (Nötkött i uppskuret bröd)

Nötkött som placerats i bröd tillsammans med lök och andra grönsaker. Det var också någon typ av sötsur sås på.

Jag kommer tyvärr inte riktigt ihåg hur denna maträtt smakade. Så uppenbarligen gjorde den inget större intryck på mig. Jag noterade dock i dagboken att den smakade som mycket annat här i Taiwan. Och enligt min notering smakade den ok.

Denna köpte jag på Fengjias nattmarknad i Taizhong. Den kostade 35 TWD (10,50 SEK).

Lunchbuffé

Ibland gick jag också till vanliga lunchställen där man kunde plocka ihop en lätt lunch vid ett buffébord. Maten vägdes vid kassan och man fick betala därefter. Plockade lite grönsaker, dumplings och tofu. Priset låg vanligtvis på 65–80 TWD (20-24 SEK). Smakade helt ok. Gott och nyttigt med lite krispiga grönsaker. De var aldrig överkokta.

Ròuzòng 肉粽 (Fläsk-zongzi)

En liten pyramidformad kreation innehållandes ris, svamp, äggula, fett kött (féi​ròu 肥肉), magert kött (shòu​ròu 瘦肉), samt en nypa purjolök på utsidan. Det feta köttet var fläsk enligt den engelska beskrivningen i menyn (pork zongzi). Däremot framgick det inte vad det magra köttet var för något. Maträtten var i alla fall mycket god!

Maten kostade 45 TWD (13,50 SEK) och köptes på en restaurang i Tainan (Tái​nán 台南) som jag besökte över dagen.

Xiāngcháng hǎi​xiānjuǎn fàn 香腸海鮮捲飯 (Kött- och fisk-/skaldjurskorvar med ris)

Detta var den allra första taiwanesiska rätt jag beställde. Lite dumt kanske att börja med en maträtt med ett så långt och komplicerat namn, men det gick bra att göra sig förstådd efter några försök.

Jag beställde just denna eftersom jag på namnet förstod vad den innehöll, vilket var korv (xiāngcháng 香腸) och fisk/skaldjur (hǎi​xiān 海鮮), samt att den skulle vara formad som en rulle (juǎn 捲). Man fick också välja tre grönsaker till.

Det visade sig dock enbart vara havsmaten som hade formats likt en korv. Jag tänkte att hela maträtten skulle vara en rulle, ungefär som en hederlig kebabrulle, men så var det alltså inte.

Den smakade dock helt ok. Fast korven med fisk/skaldjur smakade lite för mycket halvfabrikat. Rätten inhandlades nära universitetet i Fengjia, Taizhong, för 55 TWD (16,50 SEK). Billigt var det i alla fall.

Dōng​shān chén yātóu 東山沈鴨頭 (Anka från Tungshan)

Detta var ankkött med skinn som var ganska sötsurt i smaken. Uppenbarligen kom det från Tungshan (Dōng​shān 東山) som ligger i Tainan. Ordet yātóu 鴨頭 betyder för övrigt ankhuvud, men maträtten bestod enbart av ankkött.

Priset var 80 TWD (24 SEK). Tyvärr var det lite för mycket ben i köttet för min smak. Men nu förstår jag varför kocken använde en så kraftig kniv när köttet skars upp i mindre delar.

Niú​mā​ma kòng​ròu fàn 牛妈妈焢肉飯 (Långsamt bräserad komage med ris)

Namnet på denna rätt antyder att det handlar om långsamt bräserad komage. Jag hade aldrig tidigare ätit komage. Detta var dock bland det bästa jag åt under min vistelse i Taiwan.

Jag tänkte att det skulle vara nötkött när jag beställde eftersom beskrivningen innehåller både ordet för oxe/ko/nöt (niú​ 牛) och kött (ròu 肉). Men jag märkte på konsistensen att den inte riktigt var som man kunde förvänta sig av kött.

Priset var 65 TWD (19,50 SEK). Maten inhandlades på den utmärkta, men lilla, nattmarknaden i Taipei (Níng​xià yè​shì​ 寧夏夜市).

Zhēng xiān 爭鮮 (Sushi Express)

Som avslutning på denna kulinariska genomgång har jag sparat det bästa till sist. Och det var sushin som såldes på tågstationerna i Taipei och Zuoying som snabb-/hämtmat. Jag provade dock bara den som såldes på stationen i Taipei. Och detta var den godaste sushi jag har ätit.

Företaget, som hette Sushi Express (Zhēng xiān 爭鮮), sålde små portionsbitar med ris som toppats med havets läckerheter och även med stekt fläsk. De röror som innehöll skaldjur var absolut godast – en riktig smakexplosion! Sushin var så mycket godare än i Sverige som ofta bara består av ris, avokado och lax.

De inplastade bitarna kostade 10 TWD (3 SEK) per styck. Så om man fyllde en plastlåda med tio stycken blev det totalt 100 TWD (30 SEK). En mycket prisvärd och fruktansvärt god måltid! Till detta fick man två små förpackningar med soja och två med wasabi som tillbehör.

Sojan var extremt smakrik, så den måste ha innehållit mycket smakförstärkare (wèi​jīng 味精), men den kompletterade sushin på ett mycket bra sätt! Förpackningarna med wasabi kastade jag däremot bort eftersom sushin redan innehöll tillräckligt mycket av den varan.

Själva området och myriaden av butiker var extremt stort under Taipeis tågstation. Så det var en utmaning att hitta tillbaka till sushirestaurangen när man ville äta något riktigt gott. Jag irrade nog runt där i 30–45 minuter de gånger jag ville äta sushi.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det fanns mycket god mat i Taiwan, men i allmänhet tycker jag den var lite dåligt saltad.

Naturen i Taiwan

På Taiwans östsida finns berg och vacker natur (som jag dock inte har hunnit utforska) och i söder vid Kenting finns fina stränder.

Strand i Kenting.

Uppe i norr finns också fin natur, till exempel bergen kring Maokong. Jag gjorde ett kort besök där några timmar innan jag skulle till flygplatsen, så jag hann inte se särskilt mycket. Linbanan tog i alla fall en halvtimme för att nå toppstationen Maokong.

Jag hade hoppats på lite mer öppna landskap och kommersiella teodlingar där uppe. Tyvärr såg jag ingetdera, men några tebuskar fanns dock, varav några till och med blommade.

Tebuskar i Maokong, Taipei.

Nej till ”Taiwan” i OS

I lördags (2018-11-24) genomförde Taiwan tio folkomröstningar i samband med mellanårsvalet. En av frågorna gällde huruvida Taiwan skulle byta benämning från ”Chinese Taipei” till ”Taiwan” i OS och andra internationella idrottstävlingar.

Frågan lydde: ”Håller du med om att Taiwan ska ansöka om att delta i alla internationella idrottsevenemang, samt sommar-OS 2020 i Tokyo, under namnet ’Taiwan’?”

Omröstningen landade i ett Nej. Så Taiwan kommer fortsätta tävla under namnet ”Chinese Taipei” i OS och får inte använda sin flagga eller höra nationalsången spelas. Många idrottare var rädda för att ett Ja skulle ha riskerat deras deltagande i framtida OS och andra internationella tävlingar.

De övriga nio folkomröstningarna handlade mycket om samkönade äktenskap och rättigheter samt om dessa frågor ska ingå i läroplanen i skolan. Taiwaneserna röstade Nej till samkönade äktenskap.

Det folkomröstades också om miljöfrågor. Bland annat så kommer Taiwan att fortsätta med förbudet om import av matvaror från de japanska områden som påverkades av kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011.

Dessutom röstade taiwaneserna för att avskaffa lagen om att kärnkraften ska fasas ut till 2025.

När det gällde valet av borgmästare blev det en stor framgång för det Nationalistiska Partiet, även kallat Kuomintang (KMT), som är mer Kinavänligt.

Desto sämre gick det för det Demokratiska Progressiva Partiet (DPP) som innehar regeringsmakten. Partiet vill behålla den nuvarande självständiga relationen till Kina.

Sedan partiet tog makten 2016 har dock relationerna till Kina försämrats, vilket även har påverkat ekonomin negativt. Partiet förlorar nu makten i sju städer och grevskap.

På grund av det dåliga valresultatet meddelande president Tsai Ing-wen att hon avgår som ordförande för DPP. Hon sitter dock kvar på presidentposten fram till 2020 när det blir dags för nytt presidentval i Taiwan.

De nya Sidenvägarna

I september 2013 lanserade Kinas president Xi Jinping ett gigantiskt politiskt och ekonomiskt projekt för att knyta samman Kina med omvärlden i form av infrastruktur såsom vägar, broar, hamnar, järnvägar och sjötrafikleder.

Projektet kallades till en början ”Ett bälte, en väg”. Det handlar emellertid inte enbart om ett enda bälte och en enda väg, utan det är snarare ett nätverk som spänner över stora delar av världen. Därför används numera ofta beteckningen ”Bälte- och väginitiativet”, eller snarare det engelska uttrycket Belt and Road Initiative (BRI). Det formella kinesiska namnet kan översättas till ”Sidenvägens ekonomiska bälte(n) och det 21:a århundradets maritima sidenväg(ar)”. De kinesiska tecknen skiljer inte på ental och flertal, därav parenteserna.

Projektet innebär att Kina bygger nya handelsvägar – så kallade ”Sidenvägar” som refererar till den historiska handelsvägen med samma namn – som ska bestå av farleder och infrastruktur både på land och till sjöss för att koppla samman Kina med Europa. Men det inkluderar också många andra delar av världen som Asien, Oceanien, Afrika, Mellanöstern, Nord- och Sydamerika. Projektet växer hela tiden och inbegriper numera över 70 länder.

Den primära Sidenvägen över land är tänkt att sträcka sig västerut från Kina och över Centralasien mot Europa. Men även en rutt via Indien som sedan fortsätter till sjöss mot Mellanöstern och Nordafrika. Den huvudsakliga sjövägen startar i Kina och sträcker sig till Europa via Sydkinesiska havet, Indiska oceanen, Röda havet, Suezkanalen och Medelhavet.

Bygget av Kinas nya Sidenvägar har medfört mycket stora investeringar i strategiskt viktiga hamnar och annan infrastruktur runt om i världen. Syftet med investeringarna uppges vara att förbättra kommunikationerna och gynna handelsutbytet mellan länderna. Men en viss militär upprustning och nya kinesiska militärbaser tycks också ingå i satsningen. Bland annat i det Sydkinesiska havet som är en viktig del av den maritima Sidenvägen.

    • Spratlyöarna: Kina tog kontroll över dessa öar 2017 och en militärbas har byggts. Öarna ligger i Sydkinesiska havet.
    • Paracelöarna: även dessa öar i Sydkinesiska havet har militariserats på sistone.
    • Djibouti: Kina öppnade en militärbas 2017 som ligger vid inloppet till Röda havet i östra Afrika.
    • Gwadar: Kina kan också, enligt SCMP, vara på väg att anlägga ytterligare en militärbas utomlands, närmare bestämt i Gwadar (Pakistan).
    • Hambantota: Hamn i södra Sri Lanka som Kina leasar i 99 år efter att landet inte kunde betala tillbaka det kinesiska lånet som finansierade bygget. Kina tog över hamnen 2017.
    • Kina har köpt in sig i Toulouse flygplats i södra Frankrike.
    • Kina har investerat i hamnar på flera håll runt om i världen, bland annat i Europa, Afrika, Australien och Sydamerika, via de statsägda företagen Cosco och China Merchants Group.
    • Kina har ekonomiska intressen i omkring tio procent av Europas hamnkapacitet (2018). De äger majoritetsposter i hamnarna i Zeebrugge (Belgien), Piraeus (Grekland) och Valencia (Spanien). De äger också minoritetsposter i Bilbao (Spanien), Vado Ligure (Italien) och fyra hamnar i Frankrike. Vidare äger de minoritetsposter i två av Europas största hamnar i Rotterdam (Nederländerna) och Antwerpen (Belgien), samt bygger en ny terminal i Hamburg (Tyskland).

I Afrika investerar också Kina stort genom att bygga infrastruktur i form av järnvägar, broar, flygplatser, hamnar med mera, vilket medför att många afrikanska länder skuldsätter sig och kommer få svårt att återbetala de kinesiska lånen som finansierar infrastruktursatsningarna. Konsekvensen kan bli att Kina framöver tar kontroll över viktig infrastruktur i Afrika, liksom man gjorde med hamnen Hambantota i Sri Lanka 2017.

Sidan uppdaterades 2018-11-20

Bok: I revolutionens Peking

Örjan Berners nya bok I revolutionens Peking: Intriger, drömmar, stormaktsspel handlar om livet som diplomat i 1960- och 1970-talets Kina.

Boken handlar alltså om det mycket begränsade och avgränsade diplomatlivet i Peking, rödgardisternas framfart, och vikten av att kunna språket för att förstå samhällsutvecklingen (de kinesiska väggtidningarna var dock förbjuden läsning för utlänningarna) samt att vara påläst när det gällde Maos lilla röda.

Ett kort utdrag:

Ganska snart inser jag att det som här gäller är inte kontraktets bestämmelser utan Mao Zedongs tankar. Från den lilla röda citerar jag då visdomsord om vikten av att hålla sitt ord, uppfylla sina plikter, följa givna instruktioner och arbeta för internationell förståelse och samarbete. Kopplingen till den konkreta affären är
långsökt men rödgardisterna blir förvirrade av att fienden kan åberopa mästarens ord.

Trevlig läsning för den som är intresserad av 1960-/1970-talets Kina och kulturrevolution. Boken är utgiven 2018 på Carlssons bokförlag.