Kinesisk kalligrafi

Något som är intimt förknippat med den kinesiska kulturen är kalligrafi – ett ord som betyder skönskrift eller konsten av skriva vackert. Det kinesiska ordet för kalligrafi är shufa som består av de kinesiska tecknet för ”bok” samt ett tecken som betyder ”lag, metod eller sätt”.

En västerländsk kalligraf använder ofta en penna, men kineser använder helst pensel och bläck för att kunna skriva riktigt vackert. Penselns hår ska ha en spetsig form och helst bestå av något slags djurhår, inte syntetiskt hår. Bläcket som används är antingen flytande eller sammanpressat i en liten stav. Traditionellt användes det sammanpressade bläcket, medan det flytande bläcket är en mycket modernare uppfinning. Papperet som man skriver på ska kunna suga åt sig bläcket effektivt och därför inte vara för blankt.

Kalligrafi, penslar, bläck
Ett kalligrafi-set med en vattenskål, bläckstav, bläcksten och penslar.

När man ska skriva skrapas först stavbläcket mot en sten tillsammans med några droppar vatten. Det finns speciella stenar för ändamålet som kallas bläcksten eller slipsten. Ett lite sämre, men billigare alternativ, är att använda en någorlunda slät sten från stranden. Det är en fördel om det finns en liten grop i stenen där bläcket kan ligga. Den bör dessutom vara lite sträv som sandpapper så att man enkelt kan slipa loss det sammanpressade bläcket.

Åtta grundstreck

Inom kinesisk kalligrafi finns åtta grundstreck som kan se ut på lite olika sätt. Här är några exempel på hur grundstrecken kan se ut och deras namn.

1) Punkt (dian)
2) Horizontellt streck (heng)
3) Vertikalt streck (shu)
4) Vänsterfallande streck (pie)
5) Högerfallande streck (na)
6) Stigande streck (tiao)
7) Böjt streck (zhe)
8) Krok (gou)

Streckordningen är mycket viktig liksom att man skriver strecken åt rätt håll. Vanligtvis skriver man kinesiska tecken uppifrån-och-ner och vänster-till-höger, men för att lära sig ordentligt rekommenderas att man antingen går en kurs eller läser en bok om kalligrafi och/eller kinesiska.