Maten i Taiwan

Omkring klockan 11–12 är det lunchdags i Taiwan och då börjar restauranger och alla små gatukök att servera lunch. Det finns otroligt många gatukök i Taiwan och matdoften ligger ofta i luften. Men i de större städerna luktar det tyvärr oftast mer av avgaser än mat.

Det är också ungefär kring lunchtid som butiker öppnar för dagen, men vid den tiden står de flesta kläd- och andra butiker tomma på kunder. Ska man ut och fynda kläder och köpa en massa grejer man inte behöver gör man det istället helst på kvällarna när nattmarknaderna har öppnat. Där kan man också prova på en massa nya och intressanta maträtter.

Själv åt jag den mesta maten på kvällarna när nattmarknaderna hade öppnat och fastade på dagarna. Nattmarknaderna öppnade runt klockan 17–18 och höll nog öppet till in på natten. Till ca 01.00 läste jag i en resehandbok, men själv var jag inte uppe på nätterna så jag vet inte.

Jag besökte nattmarknader i några av Taiwans största städer, det vill säga Taipei (Níng​xià yè​shì​ 寧夏夜市), Kaohsiung (Liù​hé yè​shì​ 六合夜市, Ruìfēng yè​shì​ 瑞丰夜市) och Taizhong (Féngjiǎ yè​shì​ 逢甲夜市).

Av ovan nämnda nattmarknader tycker jag att Ningxia i Taipei hade den klart godaste och fräschaste maten!

Här kommer en  några korta recensioner av mat jag har provade i Taiwan. Ordet fàn 飯 som ibland dyker upp i rubrikerna betyder måltid, maträtt eller kokt ris. En måltid i Taiwan innehåller ju nästan alltid kokt ris.

Den valutakurs jag har räknat på är 1 TWD = 0,30 SEK. Taiwandollar kan också förkortas NT$.

Först två sötsaker som jag tyckte var riktigt goda.

Hóng​dòubǐng 紅豆餅 (Rödbönskaka)

En kaka gjord av röda bönor med fyllning av choklad. Mycket god! Denna typ av kaka fanns att köpa överallt i Taiwan och med diverse fyllningar, inte enbart choklad. Jag köpte den på Fengjias nattmarknad i Taizhong och betalade 20 TWD (6 SEK).

Dì​guāqiú 地瓜球 (Sötpotatisboll)

Friterade små bollar som serverades i en plastmugg. De smakade sött och var mjuka samt lite krispiga. Gjorda av sötpotatis och dessutom med någon slags söt kräm inuti. På utsidan kryddades de med ostpulver som var lite salt i smaken. Detta gjorde att sötpotatisbollarna smakade både sött och salt. Bra kombination tyckte jag!

Jag köpte en liten portion (xiǎo fèn​ 小份) som kostade 50 TWD (15 SEK) på Fengjias nattmarknad.

Dà​cháng bāo xiǎo​cháng 大腸包小腸 (Korv med riskorv)

Detta var alltså, som namnet avslöjar, en liten korv (xiǎo​cháng 小腸) som paketerats (bāo 包) i en stor korv (dà​cháng 大腸). Den stora ”korven” bestod dock av klibbigt ris, och inte kött som man skulle kunna tro. Och så var det gurka eller något annat grönt som tillbehör. Alltså ungefär som en korv med bröd och bostongurka. Fast med ris istället för bröd.

Denna taiwanesiska anrättning var dock relativt smaklös, tyvärr, men första gången jag provade fanns en påtaglig smak av bränd vitlök. Men det var ju inte bättre precis.

Denna lilla rätt funkar bra vid akut matbrist, men var i övrigt inte någon kulinarisk maträtt värd att nämna egentligen. Men den fanns på alla nattmarknader jag besökte. Så den behövde man inte leta länge efter.

Priset var 50 TWD (15 SEK).

Cuìpí chòu​ dòu​fu 脆皮臭豆腐 (Krispigt friterad stinkande tofu)

En av de bättre stinkande tofu jag provade.
Mycket tack vare det generösa inslaget av
grönt ovanpå.

Den välkända stinkande tofun – en fermenterad massa av sojabönor – luktar som en blandning av fotsvett och vitlök och finns att köpa nästan överallt. Bör definitivt provas om man reser till Taiwan! Den kostar ca 70 TWD (21 SEK).

Lätt att hitta också. För man känner genast doften när man närmar sig ett gatukök som säljer stinkande tofu. Smaken i sig är emellertid ganska harmlös och absolut inte äcklig. Själv åt jag stinkande tofu flera gånger eftersom det ibland var svårt att få i sig protein på annat sätt. För det var ofta ganska snålt med kött i andra rätter jag åt.

Tofun (dòu​fu 豆腐) friterades i olja för att ge den ett knaperstekt hölje. Tofu är ju i sig väldigt mjuk i konsistensen och dessutom relativt smaklös. Därför passade det bra med fritering för att skapa lite tuggmotstånd, samt någon kryddig sås som tillbehör för att ge smak.

En annan variant av stinkande tofu med lite persilja.

Jag valde alltid den starka (辣) såsen till, men det blev ändå inte särskilt starkt. I allmänhet var det inte särskilt mycket tryck i de starka såserna i Taiwan.

Yuánzhī niú​ròu ​miàn 原汁牛肉麵 (Buljong med nötkött och nudlar)

En soppa gjord på nötkött, nudlar och grönsaker som var mycket god. Till detta fick man fylla ett litet fat med en mycket stark (äntligen!) salsasås och någon typ av grönt. Denna rätt innehöll faktiskt mycket kött (äntligen!).

Priset var 79 TWD (24 SEK) och restaurangen hittade jag på Zhongshanvägen (Zhōng​shānlù 中山路) i Kaohsiung nära tågstationen. Restaurangen hade ett specialerbjudande när jag besökte den. Normalt var det därför lite dyrare skulle jag tro.

Stekt fläsk med lök

Jag kommer inte ihåg vad denna rätt kallades på kinesiska när jag beställde den på Ningxias nattmarknad i Taipei. Gott var det i alla fall!

Som framgår av bilden var det stekt griskött med lök. En liten portion (xiǎo fèn​ 小份) kostade 80 TWD (24 SEK).

Bái​ròufàn 白肉饭 (Köttgryta med ris)

Som turist vet man ju ibland inte riktigt vilken typ av maträtt man beställer. Inte heller alltid vilket kött som ingår.

På ett litet gatukök, eller restaurang var det nog egentligen, beställde jag köttgryta med ris och frågade då om köttet. Jag fick enbart veta att det var bairou, vilket efter kontroll i min ordlista ska tolkas som ”fett kött (vanligtvis fläsk)”. Så förmodligen var det griskött.

När jag gick förbi restaurangen puttrade det mycket bra i grytan. Så därför tordes beställa en portion för 25 TWD (7,50 SEK).

För övrigt var jag försiktig med att beställa kötträtter i Taiwan, i synnerhet där köttet inte var nylagat, för att slippa få problem med magen. Så jag hade inga problem med magen överhuvudtaget när jag besökte Taiwan i december 2018. Jag undvek också kranvattnet, men på denna restaurang bjöds det på saft som jag drack lite av.

Damen erbjöd mig dessutom påfyllning i matskålen för ytterligare 10 TWD, men tyckte det blev för dyrt och avböjde. Nej, så var det egentligen inte. Anledningen till att jag avstod var faktiskt för att det var för mycket ris och lite kött. Men billigt och gott var det!

Denna lilla restaurang hittade jag i Kaohsiung vid vägen som går i östvästlig riktning precis söder om Centralparken (Zhōngyāng gōng​yuán 中央公園).

Fó​guāng shuǐjiǎo 佛光水餃 (Foguangs dumplings)

Av det kinesiska namnet framgår att jag åt dessa dumplings (shuǐjiǎo 水餃) när jag besökte Buddhas ljusa berg (Fóguāngshān 佛光山) som ligger i Kaohsiung (Gāo​xióng 高雄). Där ligger nämligen ett Buddhamuseum som var värt ett besök.

Eftersom detta var ett buddhistcenter så serverades det enbart vegetariska maträtter. Priset var 100 TWD (30 SEK) och soja serverades som tillbehör. Helt ok dumplings, men inte mer än så.

Bāo​zi 包子 (Ångbakat bröd med fyllning)

Nära universitetet i stadsdelen Fengjia, Taizhong, hittade jag ett litet ställe som sålde baozi (ångbakat bröd med fyllning). Ägaren stod precis och tillverkade nya baozi när jag gick förbi. Så jag köpte en med fyllning bestående av en liten köttfärsbiff av fläsk (zhū​ròu 豬肉) och lök.

Priset var 18 TWD (5,50 SEK). Mycket gott!

Jag åt dessutom en god och smakrik baozi i Kaohsiungs hamnområde som kostade 45 TWD (13,50 SEK). Den innehöll kött (eller kanske var det korv), svamp och grönsaker.

Jiǎo​zi 餃子 (Pastaknyten med fyllning)

Köpte några pastaknyten, så kallade dumplings, med fläsk inuti på nattmarknaden i Kaohsiung (Liù​hé yè​shì​ 六合夜市). De var faktiskt ganska goda. Synd bara att de inte var riktigt varma.

Niú​ròu yìbāo 牛肉刈包 (Nötkött i uppskuret bröd)

Nötkött som placerats i bröd tillsammans med lök och andra grönsaker. Det var också någon typ av sötsur sås på.

Jag kommer tyvärr inte riktigt ihåg hur denna maträtt smakade. Så uppenbarligen gjorde den inget större intryck på mig. Jag noterade dock i dagboken att den smakade som mycket annat här i Taiwan. Och enligt min notering smakade den ok.

Denna köpte jag på Fengjias nattmarknad i Taizhong. Den kostade 35 TWD (10,50 SEK).

Lunchbuffé

Ibland gick jag också till vanliga lunchställen där man kunde plocka ihop en lätt lunch vid ett buffébord. Maten vägdes vid kassan och man fick betala därefter. Plockade lite grönsaker, dumplings och tofu. Priset låg vanligtvis på 65–80 TWD (20-24 SEK). Smakade helt ok. Gott och nyttigt med lite krispiga grönsaker. De var aldrig överkokta.

Ròuzòng 肉粽 (Fläsk-zongzi)

En liten pyramidformad kreation innehållandes ris, svamp, äggula, fett kött (féi​ròu 肥肉), magert kött (shòu​ròu 瘦肉), samt en nypa purjolök på utsidan. Det feta köttet var fläsk enligt den engelska beskrivningen i menyn (pork zongzi). Däremot framgick det inte vad det magra köttet var för något. Maträtten var i alla fall mycket god!

Maten kostade 45 TWD (13,50 SEK) och köptes på en restaurang i Tainan (Tái​nán 台南) som jag besökte över dagen.

Xiāngcháng hǎi​xiānjuǎn fàn 香腸海鮮捲飯 (Kött- och fisk-/skaldjurskorvar med ris)

Detta var den allra första taiwanesiska rätt jag beställde. Lite dumt kanske att börja med en maträtt med ett så långt och komplicerat namn, men det gick bra att göra sig förstådd efter några försök.

Jag beställde just denna eftersom jag på namnet förstod vad den innehöll, vilket var korv (xiāngcháng 香腸) och fisk/skaldjur (hǎi​xiān 海鮮), samt att den skulle vara formad som en rulle (juǎn 捲). Man fick också välja tre grönsaker till.

Det visade sig dock enbart vara havsmaten som hade formats likt en korv. Jag tänkte att hela maträtten skulle vara en rulle, ungefär som en hederlig kebabrulle, men så var det alltså inte.

Den smakade dock helt ok. Fast korven med fisk/skaldjur smakade lite för mycket halvfabrikat. Rätten inhandlades nära universitetet i Fengjia, Taizhong, för 55 TWD (16,50 SEK). Billigt var det i alla fall.

Dōng​shān chén yātóu 東山沈鴨頭 (Anka från Tungshan)

Detta var ankkött med skinn som var ganska sötsurt i smaken. Uppenbarligen kom det från Tungshan (Dōng​shān 東山) som ligger i Tainan. Ordet yātóu 鴨頭 betyder för övrigt ankhuvud, men maträtten bestod enbart av ankkött.

Priset var 80 TWD (24 SEK). Tyvärr var det lite för mycket ben i köttet för min smak. Men nu förstår jag varför kocken använde en så kraftig kniv när köttet skars upp i mindre delar.

Niú​mā​ma kòng​ròu fàn 牛妈妈焢肉飯 (Långsamt bräserad komage med ris)

Namnet på denna rätt antyder att det handlar om långsamt bräserad komage. Jag hade aldrig tidigare ätit komage. Detta var dock bland det bästa jag åt under min vistelse i Taiwan.

Jag tänkte att det skulle vara nötkött när jag beställde eftersom beskrivningen innehåller både ordet för oxe/ko/nöt (niú​ 牛) och kött (ròu 肉). Men jag märkte på konsistensen att den inte riktigt var som man kunde förvänta sig av kött.

Priset var 65 TWD (19,50 SEK). Maten inhandlades på den utmärkta, men lilla, nattmarknaden i Taipei (Níng​xià yè​shì​ 寧夏夜市).

Zhēng xiān 爭鮮 (Sushi Express)

Som avslutning på denna kulinariska genomgång har jag sparat det bästa till sist. Och det var sushin som såldes på tågstationerna i Taipei och Zuoying som snabb-/hämtmat. Jag provade dock bara den som såldes på stationen i Taipei. Och detta var den godaste sushi jag har ätit.

Företaget, som hette Sushi Express (Zhēng xiān 爭鮮), sålde små portionsbitar med ris som toppats med havets läckerheter och även med stekt fläsk. De röror som innehöll skaldjur var absolut godast – en riktig smakexplosion! Sushin var så mycket godare än i Sverige som ofta bara består av ris, avokado och lax.

De inplastade bitarna kostade 10 TWD (3 SEK) per styck. Så om man fyllde en plastlåda med tio stycken blev det totalt 100 TWD (30 SEK). En mycket prisvärd och fruktansvärt god måltid! Till detta fick man två små förpackningar med soja och två med wasabi som tillbehör.

Sojan var extremt smakrik, så den måste ha innehållit mycket smakförstärkare (wèi​jīng 味精), men den kompletterade sushin på ett mycket bra sätt! Förpackningarna med wasabi kastade jag däremot bort eftersom sushin redan innehöll tillräckligt mycket av den varan.

Själva området och myriaden av butiker var extremt stort under Taipeis tågstation. Så det var en utmaning att hitta tillbaka till sushirestaurangen när man ville äta något riktigt gott. Jag irrade nog runt där i 30–45 minuter de gånger jag ville äta sushi.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det fanns mycket god mat i Taiwan, men i allmänhet tycker jag den var lite dåligt saltad.