Kinesisk medicin

Den kinesiska medicinen som ofta kallas alternativmedicin i västvärlden använder ett holistiskt synsätt, vilket innebär att man ser till hela människan. Man botar inte bara sjukdomens symptom utan försöker istället hitta den verkliga orsaken till symptomen, vare sig det är på det fysiska planet eller det psykiska. Sjukdomar och olika besvär uppstår enligt den kinesiska medicinen p.g.a. obalanser som yttrar sig i olika former av sjukdomstillstånd.

Kinesisk medicin är oftast mer skonsam mot kroppen än den västerländska. Den kan också användas i förebyggande syfte eller för att kroppen snabbare ska återhämta sig efter en operation.

Historia

Kinesisk medicin har utvecklats under årtusenden och tros ha sitt ursprung i Shangdynastin (1500-1040 f.Kr.). Till en början trodde man att sjukdomarna berodde på döda släktingar som ville hämnas på de levande. Den shaman som skulle bota den sjuke gjorde det genom att försöka driva ut de onda andarna. Den numera traditionella kinesiska medicinen (TCM) utvecklades också vid den här tiden med olika behandlingsmetoder och medicinalväxter. Kineserna var också duktiga på att dokumentera olika sjukdomar och behandlingar.

Shénnóng är en mytologisk kejsare som var mycket intresserad av läkeväxter och enligt legenden var det Shénnóng som lade grunden för den kinesiska medicinen. Det finns också ett gammalt verk som bär hans namn Shénnóng bĕncăo jīng (Shénnóngs klassiska materia medica). Kejsaren sägs ha levat för 5.000 år sedan, men verket skrevs under Qin- och Handynastin för ca 2.000 år sedan. Shénnóngs klassiker innehåller beskrivningar av 365 medikamenter och hur de bör användas.

En annan välkänd klassiker är Huángdì nèijīng (Gule kejsarens inre klassiker) som är från 200-talet f.Kr. Den innehåller två delar, varav den första innehåller vanliga frågor och den andra handlar om akupunktur. Här står bl.a. att en bra läkare behandlar sina patienter redan innan sjukdomen har brutit ut.

Viktiga begrepp

Det finns fyra viktiga begrepp inom kinesisk medicin:

• Qì: Detta är det energiflöde eller den livskraft som cirkulerar runt i kroppen och det är när flödet störs som sjukdomar uppstår. På kinesiska betyder qì också luft, andning, moral och att bli arg.
  
  
• Yīn och yáng: Dessa är två motsatser som finns överallt och kan inte existera utan varandra. Yīn står för det kvinnliga, inre, kyla, mörker och yáng står för dess motsatser: det manliga, yttre, värme och ljus.
  
  
• De fem elementen: Ibland säger man också De fem faserna eller De fem stegen för det kinesiska tecknet xíng betyder resa eller tillfällig och inte element. De elementen är vatten, eld, jord, trä och metall och varje element representeras av två organ i kroppen. Hur elementen relaterar till varandra måste läkaren veta för att kunna ställa diagnos och besluta om rätt behandling. Det finns två cykler som beskriver hur elementen interagerar med varandra:
  
  
  • Den närande cykeln: Trä ger näring åt eld, eld när jord, jord när metall, metall när vatten, vatten när trä.
    Trä -> eld -> jord -> metall -> vatten -> trä.
    
    
  • Den kontrollerande cykeln: Trä kontrollerar jord, jord kontrollerar vatten, vatten kontrollerar eld, eld kontrollerar metall, metall kontrollerar trä.
    Trä -> jord -> vatten -> eld -> metall -> trä.
    
    
• Dào: Detta kinesiska ord betyder vägen, sanningen eller metoden. Det handlar om att man ska följa den rätta vägen genom livet när det gäller sin hälsa. Om man följer dào håller man sig frisk och lever länge.

Diagnostik

Det finns fyra grundläggande metoder för att ställa diagnos:

• Observera: Vad ger patienten för helhetsintryck, kroppshållning, hudens och tungans färg m.m.
  
  
• Lukta och lyssna: Hur luktar patienten och hur låter det vid andning, tal, hostning.
  
  
• Känna: Använd händerna och känn på patienten, s.k. palpering. Man kontrollerar också pulsarna.
  
  
• Fråga: Ställ frågor till patienten. Det finns tio frågor som man kan ställa. Dessa handlar om (1) kyla/hetta, (2) svettning, (3) värk, (4) avföring/urin, (5) matvanor, (6) mage/bröst, (7) syn/hörsel, (8) sömn, (9) tidigare sjukdomar, (10) övriga orsaker som livsstil m.m.

Discipliner

• Akupunktur: Behandling med nålar som sätts på vissa punkter som ofta ligger utefter kroppens s.k. meridianer. Behandlingen syftar till att förbättra flödet av qi. Ibland används också värme genom att bränna örten gråbo (moxa) för att förstärka nålarnas effekt. På kinesiska är akupunktur och moxabränning (moxibustion) sammankopplade på ett naturligt sätt. Det kinesiska ordet för akupunktur är nämligen zhēnjiŭ som består av tecknen för både nål (zhēn) och bränna (jiŭ). Det finns vetenskapliga studier som bevisat att akupunktur faktiskt fungerar och därför är det en populär behandlingsform även i västvärlden. I Kina förekommer det ibland att man använder akupunktur som smärtlindring vid operationer för det är mycket billigare än västerländsk medicin. Akupunktur kan bl.a. också verka smärtlindrande efter en operation samt vid huvudvärk och tandvärk. Det kan även ha effekt vid illamående, oro, panikattacker, sömnproblem och högt/lågt blodtryck. Biverkningarna är mycket få.
  
  
• Örtmedicin: Behandling med olika örter för att förbättra flödet av qì i kroppen. Det finns tusentals olika örter som används och ibland tillsätts också mineraler och djurdelar i örtblandningarna. Örtmedicin används ofta vid bristsjukdomar samt vid problem med matsmältning, underliv och hud. Kyla och hetta är också viktiga begrepp inom örtmedicinen. Örterna kan också samverka och motverka varandra. Detta är något som en örtspecialist känner till. Man bör därför inte själv blanda örter för effekten kan vara mycket stark och kan bli giftiga vid överdosering. I Kina är en örtblandning framtagen av en örtspecialist och den är individuellt anpassad och baserad på diagnosen. Patienten får själv koka ihop ett te på örterna genom att följa de medföljande anvisningarna. Det finns också standardiserade örtblandningar i form av piller och kapslar. Några av de mest kända kinesiska örterna är ginseng och gingko biloba.
  
  
• Qìgōng: Andningsövningar med långsamma rörelser. Ordet består av tecknet qì som betyder luft eller andning, och gōng som betyder utförande eller arbete. Flera olika stilar har utvecklats och inriktningen kan vara mer mot meditation eller mot kampsport. I Kina utövas qìgōng ofta av äldre människor som är ute tidigt på morgonen i parkerna.
  
  
• Tuīná: Kinesisk djupgående massage som ges utmed kroppens meridianer för att förbättra flödet av qì. Ordet består av tecknet tuī som betyder trycka eller skjuta (ifrån sig) och ná som betyder att greppa eller hålla. Oljor, örter eller puder kan användas när man masserar.