Nationalsång

Volontärernas marsch

Stig upp, folket som vägrar att vara slavar,
med vårt kött och blod byggs en ny lång mur.
Det kinesiska folket har nått sin farligaste tid,
varje person tvingas sända ut sitt sista vrål.
Stig upp, stig upp, stig upp,
tiotusen massor med enat sinne.
Möter tappert fiendens artilleri, framåt,
möter tappert fiendens artilleri, framåt.
Framåt, framåt, fram!

Det framgår tydligt att Kinas nationalsång ”Volontärernas marsch” har sitt ursprung i en orolig tid. Den skrevs 1935 av poeten Tian Han. Sången kommer ursprungligen från en film som handlar om kampen mot japanerna.

Filmens titel 風雲兒女 brukar översättas till Söner och döttrar i en stormig tid. Men i direktöversättning blir det Vindens och molnens söner och döttrar. Uttrycket ”vinden och molnen” syftar dock här på en osäker eller instabil situation.

Sången antogs som inofficiell nationalsång 1949, och först långt senare, 1982, beslutade den Nationella folkkongressen att den skulle bli Kinas officiella nationalsång.

År 1978 röstade dock den Nationella folkkongressen igenom en ändringen av texten för att hylla kommunistpartiet snarare än nationalismen. Men den nya texten blev inte uppskattad av folket. Därför ändrade man 1982 tillbaka till den ursprungliga texten. Här kommer en översättning av den text som gällde 1978–1982.

Framåt! Alla etniska hjältemodiga folk!
Det mäktiga kommunistpartiet leder oss att fortsätta den långa marschen.
Tiotusen massor med enat sinne rusar fram mot kommunismens morgondag.
Bygger vårt land, försvarar vårt land, strider heroiskt.
Framåt! Framåt! Framåt!
Våra tusen år och tiotusen generationer,
håller Mao Zedongs fana högt, framåt!
Håller Mao Zedongs fana högt, framåt!
Framåt, framåt, fram!