Om behovet av en Kinastrategi

Publicerades 2019-08-10.

I Sverige har det sedan flera år tillbaka talats om behovet av en Kinastrategi, men tidigare har inte mycket hänt på den fronten – inte förrän nu vill säga. Uppenbarligen har det plötsligt uppstått ett behov av att ha en Kinastrategi som stöd i beslutsfattandet. Det vill säga riktlinjer för hur Sverige ska förhålla sig till Kinas växande inflytande i världen.

Just i detta nu håller nämligen Utrikesdepartementet på att ta fram en svensk Kinastrategi på uppdrag av regeringen vilken enligt plan ska bli klar senare i år. Bakgrunden till det nyuppkomna behovet klargjordes av utrikesministern tidigare i år:

Regeringen vill dels höja kunskaperna i Sverige i frågor som rör Kina, dels utveckla politiken på berörda områden så att vi på bäst sätt kan ta tillvara våra samlade intressen i fråga om exempelvis mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, demokrati, säkerhet, forskning och innovation, ekonomi, handelspolitik och miljö- och klimatfrågor. (Utrikesminister Margot Wallström, 2019-03-06)

Enligt kabinettssekreterare Annika Söder beräknas regeringens Kinastrategi vara färdigställd om ”ett par månader”. Och den kommer då att publiceras och göras tillgänglig för alla. Detta enligt en intervju i Radiokorrespondenterna tidigare i veckan (den 5 augusti). Dokumentet kommer alltså att bli klart tidigast om två månader i oktober.

Kinastrategin kommer sannolikt inte enbart fungera som ett arbetsdokument för den svenska regeringen utan torde också kunna användas av svenska myndigheter, kommuner och företag som har mycket kontakt med Kina.

Kanske kommer där även att finnas något om hur man kan öka kunskapen och intresset för Kina och det kinesiska språket. Inom EU har man i alla fall den ambitionen. EU vill nämligen arbeta för att ”förbättra sin analytiska kapacitet om Kina”, något som framgår av deras Kinastrategi.

Med tanke på Kinas framfart i världen, med det tydligast exemplet i form av landets stora investeringar i De nya Sidenvägarna, kan det vara en fördel om EU och dess enskilda medlemsstater vet hur de ska agera när kinesiska företag vill investera i hamnar och annan kritisk infrastruktur samt köpa högteknologiska företag i Europa.

Detta är dock något som EU har börjat få upp ögonen för under de senaste åren. Det finns nämligen ett antal riktlinjer nedtecknade i form av en europeisk Kinastrategi från 2016 och ett policydokument från 2019.

EU:s Kinastrategi

Inom EU finns alltså redan en Kinastrategi som togs i bruk år 2016, och sannolikt kommer den svenska regeringen att basera sin strategi på den europeiska. Utrikesminister Margot Wallström i alla fall beskrivit denna som ”en hörnsten i vårt nationella arbete”.

I sin Kinastrategi framhåller EU vikten av att visa upp en enad front – ”en stark, tydlig och enad röst” – gentemot Kina och att tillvarata sina intressen, men samtidigt arbeta för att gynna båda parter, samt att man vill förespråka och sprida sina tankar om ”universella värden” till Kina.

Relationen mellan EU och Kina ska således grundas på att båda sidor tjänar på samarbetet, det vill säga en ”vinn-vinn”-situation, vilket också är något Kina gärna betonar i sina relationer med andra länder. Kinas retorik går ofta ut på att hela världen kommer att gynnas av ett blomstrande och framgångsrikt Kina. Enligt EU ska samarbetet dessutom ske på lika villkor, både politiskt och ekonomiskt.

EU:s Kinastrategi lägger också mycket fokus på ekonomi eftersom EU är Kinas största handelspartner, och dessutom att Kina är EU:s näst största handelspartner. Vidare anser EU att vårt ”välstånd är kopplat till en hållbar utveckling i Kina”. Sålunda är det också viktigt att EU håller fast vid sin ”ett Kina”-policy för att undvika störningar i den ekonomiska relationen till Kina.

När det gäller Taiwan skriver dock EU att man ”bekräftar sitt engagemang att fortsätta utveckla sina relationer med Taiwan” och ”främja praktiska lösningar angående Taiwans deltagande i internationella ramverk”, men enbart så länge samarbetet överensstämmer med ”ett Kina”-policyn, vilket i praktiken betyder att EU:s samarbete med Taiwan ska gå via Peking.

EU:s Kinastrategi kan sammanfattas i följande åtta punkter. EU ska:

  1. Tillvarata nya tillfällen för att förstärka sina relationer med Kina.
  2. Engagera sig i Kinas reformprocess1 på praktiska sätt som resulterar i ömsesidiga fördelar för våra relationer inom ekonomi, handel och investeringar, miljö och andra områden.
  3. Främja reciprocitet, en jämn spelplan och rättvis konkurrens över alla samarbetsområden.
  4. Kämpa för ett lägligt slutförande av förhandlingarna om ett allomfattande investeringsavtal och en ambitiös ansats att öppna upp nya marknadsmöjligheter.
  5. Föra fram infrastruktur, handel, digitala och mellanmänskliga kontakter mellan Europa och Kina baserat på en plattform som baseras på öppna lösningar med fördelar för alla länderna utefter de föreslagna rutterna.
  6. Främja globala och allmänna varor, hållbar utveckling och internationell säkerhet i linje med våra respektive ansvar i FN och G20.
  7. Främja respekten för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter inom Kina och internationellt.
  8. Maximera EU:s sammanhållning och effektivitet i sina kontakter med Kina.

EU och Kina – En strategisk hållning

I mars publicerade EU dessutom en Kina-policy som har titeln ”EU och Kina – En strategisk hållning”. Av dokumentet framgår det att Kina inte längre kan betraktas som ett utvecklingsland. För Kina har under det senaste decenniet vuxit mycket snabbt vad gäller både ekonomisk makt och politiskt inflytande. Därför vill EU gärna se att utvecklingen också innebär ömsesidighet, icke-diskriminering och öppenhet från Kinas sida.

Policyn innehåller följande tio strategiska punkter:

  1. EU ska stärka samarbetet med Kina för att gemensamt ta ansvar för FN:s tre pelare: Mänskliga rättigheter, Fred och säkerhet, Utveckling.
  2. För att bekämpa klimatförändringar mer effektivt, uppmanar EU att Kina i linje med Parisavtalets mål börjar reducera sina utsläpp före 2030.
  3. EU ska fördjupa samarbetet med Kina när det gäller fred och säkerhet samt bygga vidare på den gemensamma och övergripande handlingsplanen för Iran.
  4. För att säkerställa sina intressen vad gäller stabilitet, hållbar ekonomisk utveckling och bra styre i partnerländer, kommer EU att mer kraftfullt arbeta med existerande bilaterala avtal och finansiella instrument, samt arbeta med Kina med samma principer när det gäller EU:s strategi att förbinda Europa och Asien.
  5. För att uppnå bättre balans i den ekonomiska relationen, uppmanar EU att hålla sig till tidigare överenskommelser och avtal.
  6. För att gynna ömsesidighet och öppna upphandlingsmöjligheter i Kina bör EU:s parlament och råd anta det Internationella upphandlingsinstrumentet före slutet av 2019.
  7. För att försäkra sig om att inte bara priset beaktas utan också hög standard på arbete och miljö kommer Kommissionen att publicera riktlinjer vid mitten av 2019 när det gäller utländska anbudsgivare och varor i upphandling.
  8. För att åtgärda snedvridna effekter av statligt ägande och statlig finansiering på den interna marknaden kommer EU-kommissionen under 2019 att identifiera luckorna i sin lagstiftning.
  9. För att skydda sig mot allvarliga konsekvenser i digital kritisk infrastruktur kommer man ta fram gemensamma riktlinjer vad gäller säkerheten i 5G-nätverk.
  10. För att upptäcka och medvetandegöra säkerhetsrisker som gäller utländska investeringar i kritiska anläggningar, teknik och infrastruktur bör medlemsstaterna införa förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar.

Kinas stora infrastrukturprojekt De nya Sidenvägarna och mycket annat som landet gör, både på hemmaplan och i omvärlden, tycks ofta bygga på stora visioner om framtiden. Detta är också något som nämns i Xi Jinpings tänkande om att återupprätta landets välstånd och få en mer framstående plats i världen.

Ett annat och mycket tidigare exempel på kinesiskt strategiskt tänkande är Sunzis gamla bok Krigskonsten från 300-talet f.Kr. Trots att boken skrevs för över 2000 år sedan har den påverkat strategiskt tänkande i Kina inom både det militära och civila området.

Och trots att Kina tidigare har varit mycket fattigt – framför allt under 1900-talet – tycks det däremot aldrig ha funnits någon brist på stora planer och strategier för framtiden. Detta för att uppnå vad som numera kallas den ”kinesiska drömmen” om ett bättre och rikare samhälle.

Så när det gäller just politiska strategier och ambitioner ligger Kina mycket långt framme till skillnad från många andra länder. Således kan det vara bra för EU och Sverige att ha sina egna politiska strategier, åtminstone i form av en Kinastrategi.

1 I den engelska versionen av dokumentet (som jag har läst) står det däremot tvärtom, det vill säga att ”EU should engage China in its reform process”, vilket på svenska torde bli att ”EU ska engagera Kina i sin reformprocess”. Kina borde ju rimligtvis redan vara engagerad i sin egen reformprocess. För jag tolkar det som att ordet ”its” ska tolkas som ”EU:s” när jag läser meningen på engelska, men det borde ju vara Kinas reformer det handlar om. Därför har jag valt EU:s svenska översättning i texten ovan. I övrigt har jag använt den engelska versionen.