Resa runt i Taiwan

Det är billigt och relativt enkelt att resa runt i Taiwan med lokaltrafiken, bussar, tunnelbana, cykel med mera. En fördel är det förstås om man kan lite kinesiska. För ibland finns det bara tidtabeller på kinesiska, men oftast finns destinationerna översätta till engelska också.

Oftast står destinationer och vägnamn
på både kinesiska och engelska i Taiwan.

Här kommer några prisexempel och tips från min Taiwanresa i december 2018. Jag har räknat på växelkursen 1 TWD = 0,30 SEK. Taiwandollar kan också förkortas NT$.

Det är alltså billigt att resa runt i Taiwan, men förutom när det gäller snabbtåget (Gāotiě 高鐵) som kopplar samman städerna i väster, det vill säga från Taipei (Táiběi 臺北) i norr och ner till Zuoying (Zuǒyíng 左營) i söder. Slutstationen Zuoying ligger för övrigt i den norra delen av Kaohsiung (Gāoxióng 高雄).

Om man däremot skulle ta lokaltåget heter ovan nämnda station istället Xin Zuoying (Xīn Zuǒyíng 新左營). Detta för att inte förväxlas med en annan lokal station som heter Zuoying och ligger i närheten. Kan vara bra att veta om man vill ta lokaltåget mellan Kaohsiung och Xin Zuoying. Något jag själv gjorde flera gånger och lyckades hamna på fel station vid ett tillfälle.


När en taxi är ledig står det ”tom bil”
(kōng chē 空車) i fönstret.

Sträckan Taipei–Zuoying kostade 1490 TWD (447 SEK) med snabbtåget, och det kom upp i en hastighet på ca 295 km/timme som mest.

Snabbtågsstationerna ligger ofta lite utanför stadskärnan och inte på samma ställe som den vanliga tågstationen, men det finns anslutande lokala tåg som man kan ta in till centrum. Mycket bättre att ta lokaltåget än lokalbussen på dessa sträckor upptäckte jag. Kostade ungefär lika mycket.

Jag tog helst snabbtåget när jag åkte lite längre sträckor. För det var både bekvämt och fungerade smidigt. Snabbtåget tog jag på sträckorna Taipei–Taizhong–Zuoying–Taipei.

Taiwans snabbtåg heter Gāo​tiě​ 高鐵. På engelska
brukar det kallas High Speed Rail (HSR).

Tunnelbanor (sk MRT) finns enbart i de två storstäderna Taipei och Kaohsiung. Normalt kostar en resa 15–35 TWD (4,50–10,50 SEK) beroende på hur långt man ska åka.

Mycket folk på Kaohsiungs tunnelbana en lördagkväll.

Biljett till tunnelbanan.

På lokalbussarna i Taipei och Taizhong (Táizhōng 臺中) betalade jag ca 20–30 TWD (6–9 SEK) för en enkel resa. Man bör ha med sig jämna pengar som läggs i en låda vid påstigning.

Dessutom åkte jag långfärdsbuss från Xin Zuoying till Kenting (Kěndīng 墾丁) allra längst ner i söder, vilket kostade 600 TWD (180 SEK) för en tur-och-retur-biljett (shuāng​chéng​piào 雙程票). Annars hade en enkel resa kostat 411 TWD (123 SEK). Kvittot man får vid påstigning ska visas upp för chauffören när man stiger av bussen.

Jag åkte också lokaltåget mellan Kaohsiung och Xin Zuoying och det kostade vanligtvis 15 TWD (4,50 SEK). Om man inte tog expresståget för 23 TWD (7 SEK) vill säga.


Expresstågbiljett för sträckan Kaohsiung–Xin Zuoying.

I storstäderna finns dessutom cyklar som kan hyras billigt med betalkort. När jag hyrde en cykel i Xin Zuoying och cyklade runt Lotusdammen (Liánchízé 蓮池澤) tog det kanske 30 minuter och kostade bara 5 TWD (1,50 SEK).

Ibland kan det vara lite struligt med bussarna för normalt står tidtabellerna enbart på kinesiska och kan vara lite svårtolkade. Jag tog till exempel Kentings Expressbuss nummer 9189 till Kenting som ligger längst ner i södra Taiwan. Men som kanske syns på bilden finns inte ens Kenting (Kěndīng 墾丁) med som hållplats på busstidtabellen. Då är det svårt att veta vart man ska stiga av.

Läs vidare på sidan om hjälpsamma taiwaneser.

Mobiltelefon och karta

Framför allt tyckte jag det var svårt att hitta i Taiwan utan mobiltelefon och karta när solen gått ner. Därför kan det vara bra att köpa ett taiwanesiskt SIM-kort eller ha en karta med sig. Eller i alla fall ha en kompass på kvällarna när man inte kan navigera med hjälp av solen.

Mobiloperatörer och SIM-kort

I Taiwan finns tre mobiloperatörer: Taiwan Mobile, Chunghwa Telecom och FarEasTone. Jag hittade en FarEasTone-butik i Taizhong och gick in och frågade vad ett förbetalt SIM-kort (yù​fùkǎ 預付卡) skulle kosta.

FarEasTone ville ha 550 TWD (165 SEK) för SIM-kortet och då ingick fem dagars obegränsad tillgång till internet. Sedan kunde man fylla på 1,2 GB surf för 180 TWD (54 SEK). Det ingick också samtal och SMS, men detta var jag inte intresserad av så jag frågade inte hur mycket.

För övrigt tycker jag det var väldigt svårt att hitta mobiloperatörernas butiker i Taiwan. Under mina två veckor i Taiwan hittade jag bara två butiker med FarEasTone. På väg ut från flygplatsen passerade jag också en Chunghwa Telecom. Jag såg överhuvudtaget inga butiker från Taiwan Mobile.